Sansa tonen för demokratins skull

I skottlinjen

Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton.

Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern för utspelet. Det är oseriöst och målar upp en osann parallell verklighet för väljarna, om att regeringen kapitulerar alltmer i klimatfrågan. Senaste tidens tonårs- och kompetensutvisningar är ännu ett sådant exempel, där skottsikten för illvilliga klarnat. Trots att enigheten i migrationsfrågan är bred letar S ändå alla öppningar för att skadeskjuta, och får det att framstå som att de på något sätt skulle hanterat det annorlunda. Arbetslösheten och inflationen är två ytterligare områden som förtjänar bättre än idag. För Sverige har, i motsats till vad socialdemokratiske Mikael Damberg ihärdigt framhärdar i, bland de högsta sysselsättningsnivåerna i Europa och en närmast obefintlig arbetslöshet bland eftergymnasialt utbildade födda inom landet. Slutligen, matpris- och den övriga inflationen var över 10 procent när S senast lämnade över vilket för övrigt var fallet i större delen av västvärlden då. Den siffran är nu nere på eftertraktade 2 procent, till del som följd av regeringens finanspolitiska gnet. Oppositionens gälla ton om matpriserna, och regeringens skuld till dem, skorrar därför falskt.

Problemen med politiska efterhandskonstruktioner och medvetet skapta parallella sanningsbilder, är att sanningen de facto eroderar och att väljarna förs bakom ljuset. Politiker av alla kulörer, vänligen sansa tonen. För demokratins skull.