Det är i klassrummet det händer

Oavsett driftform
Skola och utbildning är i dagsläget väljarnas näst viktigaste fråga inför valet. Det förvånar inte, då det är i skolan Sveriges framtid börjar. Det är därför synnerligen viktigt att de politiskt ansvariga anstränger sig extra för att hålla debatten saklig och med fokus på det relevanta som faktiskt spelar roll och gör skillnad. Att så nu är fallet kan ifrågasättas, när skoldebattens fokus närmast ensidigt hamnat på driftform, vinster och giriga huvudmän.

I forskningsprojektet Mot alla odds har forskare från Stockholms universitet på mikronivå studerat tre skolor belägna i så kallade utsatta områden, som trots dåliga odds lyckats vända skutan och höjt betygen bland eleverna. Studien har pågått sedan 2023 och slutförs under detta år. Forskarna har dock redan identifierat ett antal huvudsakliga faktorer bakom skolornas framgångar. Som främsta faktor anges höga förväntningar där det naturliga exempelvis kan vara att eleverna förväntas läsa vidare vid någon högstatusutbildning, eller bli framtidens ledare. Den andra faktorn forskarna lyfter fram är vad de kallar relationell lärarauktoritet, vilken bygger på tydlighet och lärarauktoritet men också på tillit och starkt lärarengagemang. Som en tredje framgångsfaktor anges fokus på kärnuppdraget vara, alltså det som eleven faktiskt måste lära sig. Snabbt särskilt extrastöd i smågrupper och stöttande kollegialt ledarskap är enligt studien andra ingredienser i framgångsreceptet.

Avarter med betygsinflation, dumsnålsparande med resurser och ännu värre fusk måste givetvis stävjas, men det i sig skapar inte framgång. Sådan skapas nämligen i skolans rum och korridorer, av naturligt auktoritära lärare med höga förväntningar, struktur i undervisningen och fokus på dess själva kärna. Privat, kommunalt eller ideellt, helt oaktat driftform är det i klassrummet som det händer.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer