Mer än bara en plånboksfråga

Rätt, nu som då
Liberalerna är ett frihetsparti, med strävan att frigöra individen. Var och en, utifrån förutsättningar och förmåga, ska enligt liberal dogm beredas samma möjlighet till ett rikt och fritt liv. Utgångspunkten är individen och dennes rätt och möjlighet att på egen hand inrätta sin tillvaro.

Det är mot denna bakgrund och i denna kontext som partiets kamp för våra plånböcker ska förstås. Som folkpartistisk finansminister en gång, blev Anne Wibble förklenad för sitt uttalande och sin ambition att alla borde ha en årslön på banken. Hon var dock rätt ute då lika mycket som hon skulle varit idag. I Wibbles anda tar Liberalerna strid för småspararen och dennes rätt och förutsättningar att bygga ekonomisk frihet. När Socialdemokraterna helst ser ytterligare skattehöjningar och försämringar för småspararen, ser Liberalerna behovet för var och en att bygga buffert. Det handlar nu om sänkt skatt på det så uppskattade investeringssparkontot samt skattebefrielse för de första sparade 300 000 kronorna på kontot. Människor ska ha en ekonomisk buffert och det handlar om ekonomiskt oberoende, enligt ekonomipolitiska talespersonen Mats Persson.

Ingen, inte ens Magdalena Andersson, känner dig och dina behov bättre än du själv. Frihet handlar om mer än rätten att få uttrycka sig fritt, rösta och demonstrera. Det handlar lika mycket om varderas rätt till ekonomisk frihet, från exempelvis klåfingriga politikers nycker. Det har Liberalerna förstått.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer