Flerbarnstillägg med olyckliga konsekvenser

Ekonomiska incitament funkar,
det insåg redan Alva
Barnbidraget infördes redan 1937, efter det att makarna Myrdal slagit larm om den allmänt låga nativiteten. Ekonomiskt bidrag skulle stimulera barnafödandet, argumenterade makarna i alstret ”Kris i befolkningsfrågan”. Sedan dess har bidraget blivit allmänt samt utökats, till belopp och genom införande av flerbarnstillägget. Det är nu det senare som hamnat under politikens lupp, med motioner från flera håll om dess avskaffande.

Som makarna Myrdal insåg redan på 30-talet så svarar människan på ekonomiska incitament, och barnbidraget är ett sådant. Med ekonomiskt stöd till familjeförsörjare skulle fler helt enkelt ha råd att skaffa barn, och med flerbarnstillägg än desto fler. Tillägget är exponentiellt så att det på marginalen blir generösare ju fler barnen blir. Vid sex barn tillkommer ytterligare 4 240 kr per månad, utöver ordinarie bidrag. Att detta gillrar en kvinnofälla torde stå klart, för med fem – sex barn blir tiden knapp för annat än hushållssysslor och jobb samt utbildning lär halka långt ner på prioriteringslistan. Likaledes, och kanske än allvarligare ur ett samhällsperspektiv, så försvårar det integrationsprocessen då det nästan uteslutande är utrikesfödda som skaffar alla dessa extrabarn. Dessa familjer må sedan leva i barnrikedom men är dömda till materiell och ekonomisk fattigdom, med mammor utan jobb samt vare sig pengar eller tid för sina barn. Så göds utanförskapet.

Flerbarnstillägget är idag ett missriktat incitament som i förlängningen håller kvinnor från arbetsmarknaden och familjer i utanförskap. Också det en form av kris i befolkningsfrågan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer