Den som satsar ska få vinna

Kapitalist mot skranket
I januari satt näringslivsprofilen och kapitalisten Carl Bennet i Aktuellts nyhetsstudio för att försvara sin förmögenhet, som vuxit till sig under föregående års börshausse. Nu, sex månader och ett börsras senare har Bennets förmögenhet krympt med 30 miljarder. Detta garanterat utan att Aktuellts nyhetsredaktion ringt upp för att uttrycka sina kondoleanser.

Attityden till kapitalister är trist i Sverige, liksom över lag synen på kapitalbildning och förmögenhet. Börsens imponerande coronaåterhämtning togs omgående till intäkt för att kapitalbeskattningen måste ökas och rika tvingas betala mer. Att investera, om det så är i företagsbyggande som Bennet eller mer passivt på börsen, medför risk som ingen skulle ta om den inte kunde förväntas ge vinst. Bennet tog en gigantisk risk när han en gång ensam köpte upp Getinge, ett nu framgångsrikt medicinteknikföretag som bidrog till att rädda tusentals liv under coronahärjningarna. Vid tidpunkten var bolaget förlustdrabbat och knappast någon säker investering. Bennet, liksom Douglas, Perssonfamiljen, Ax:sson Johnsson, Kamprad, Lundberg och Wallenberg är svenska kapitalister som genom åren tagit stora risker, men också byggt företag med hundratusentals anställda och än många fler inbetalda skattemiljarder världen över. Faktum är att Sverige skulle varit fattigt utan dessa risktagande kapitalister, vars förmögenhet våra företag och i förlängning hela landet är beroende av.

Att investera och bygga företag medför risk, det kan såväl Bennet som börsens alla småsparare intyga. För fortsatta investeringar och fler företag måste den som satsar få vinna, och då duger inte straffbeskattning av kapital eller arbete och flit.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer