Välfärden förtjänar bättre än socialdemokratiskt fulspel

Fulspelar
Socialdemokraterna har bestämt sig, vinster i välfärden ska bli en valfråga. Den cyniske ser det allt högre tonläget som ett spel för gallerierna medan andra tar det på ordet. S lovar att ta tillbaka välfärden, medelst vinstförbud. Den med minsta förståelse för företagande och risk inser att det vore slutet för de privata utförarna, då ingen frivilligt tar risk om där inte finns en uppsida.

Att svenskar både vill ha och vant sig vid valfrihet visar åtskilliga studier. Att välja skola åt sig själv eller sina barn, vårdcentral eller äldreboende är lika självklart idag som att valet av schampo och tvål står dig fritt. Till saken hör att utan mångfald av utförare, heller ingen valfrihet. Vinstförbud är helt enkelt inte kompatibelt med svenskens suktande efter valfrihet. Detta vet säkert valstrategerna på Sveavägen 68, men som kyligt kalkylerar med att inte få idén genom riksdagen. Härigenom kan de å ena sidan dra en lans för välfärden, men utan att behöva konkretisera eller ta ställning till konsekvenserna av sitt förslag. Det är ett oseriöst och ohederligt valrörelsespel som S bedriver, istället för att på allvar söka pragmatiska lösningar på de problem som välfärden faktiskt brottas med. Och valfrihet eller privata utförare i sig är inte ett problem, vilket däremot oseriösa utförare är.

Välfärden är för viktig för att utgöra spelpjäs i en valrörelse. Den förtjänar helt enkelt bättre än socialdemokratiskt fulspel på ett valfebrigt politiskt schackbräde.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer