Vårt gemensamma ansvar

Rum för eget ansvar
Delat ansvar är ingens ansvar sägs det. Ändå har vi gestaltat vårt samhälle så, att det mesta av ansvar till sist faller tillbaka på det offentliga. Förskola och skola ansvarar för våra barn och deras fostran, sjukvården för vår hälsa och äldreomsorgen för våra äldre. En växande offentlig sektor och en krympande civil dito riskerar att göra oss omyndiga, oförmögna till egna initiativ och ansvarstagande.

Allt börjar i skolan. Det är där som våra unga medborgare formas och skolas in i det samhälle som de sedermera aktivt ska verka i. Skolan är samtidigt en arbetsplats som fordrar ordning, reda, lugn och ro. Det är inte primärt vare sig rektors eller lärares ansvar att upprätthålla en sådan miljö, utan barnens eget. Eftersom barn är just barn så har deras föräldrar det övergripande ansvaret för deras barns beteende och uppfostran, varför mycket av ansvaret således faller tillbaka på dem. Elever och föräldrar har således ett tungt ansvar för skolans arbetsmiljö. Tillika har skolan ett stort ansvar för att inskärpa vikten av eget ansvar hos individen, för sin egen bildning men likafullt för sina handlingar generellt. Liberalernas förslag om ordningskontrakt mellan skola, elev och föräldrar, där kontraktsbrott medför förutsebara och tydliga konsekvenser, är därför utmärkt. Detta då skolan behöver ordning och reda, och samhället ansvarsfulla individer.

Det är vårt gemensamma ansvar att ansvara för våra egna handlingar, ingen annans. Att inskärpa denna självklarhet bör ske redan från skolans allra första klass.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer