Om skola, vinster och företagande

Förklenande
På samma sätt som kärnkrafts och NATO-vurmande blivit allemansrätt har vinster och företagande inom skolan blivit allmän spottkopp. Enligt skolministern läcker pengar som ett såll ur svenska skolan, illustrerat av skolkoncernen Academedias nyligt annonserade vinstutdelning om 185 miljoner. Det är magstarkt menar skolministern, då det är pengar som egentligen skulle gått till skolan. Detta får hon givetvis tycka, men som minister måste mera till än bara tyckande.

Under gångna året omsatte Academedia 14,3 miljarder och gjorde en nettovinst om 800 miljoner. Under året har koncernen samtidigt återinvesterat 303 miljoner i verksamheten, främst i nya gymnasier runt omkring. Tillväxten om 4 procent vittnar om skolornas popularitet där nu över 41 000 elever går. Historiskt har bolaget endast delat ut vinst vid fyra tillfällen sedan bildandet 1996. Snarare än belönande utdelningar har ägarna återkommande tvingats skjuta till pengar. Det är således så, att de relativt modesta vinster som koncernen ändå gör främst återinvesteras eller läggs till eget kapital för framtida behov. Det är bevisligen även så att allt fler elever söker sig till skolorna, vilket vittnar om deras popularitet samt att investeringarna bär frukt.

Istället för förklenande valretorik bör ledande politiker ta sitt ansvar som ledare för landet. Ansvarstagande vore i detta fall att först analysera och försöka förstå, för att sedan nyanserat och på ett pedagogiskt sätt förklara varför vinst och företagande behövs. Slutligen bör även konstateras att Academedia främst investerar sina vinster, och det i en uppenbart uppskattad verksamhet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer