Vinster i välfärden – ett nödvändigt gott

Kan få ta ner skylten
Det var ett dråpslag inte bara för Humana utan för hela assistansbranschen när IVO nyss drog in bolagets rätt att driva assistans. Aktien halverades på dagen och bolaget står plötsligt inför hotande konkurs. Humana bedöms både ha fuskat samt brustit i rutiner och anses därför olämpligt att verka vidare.

Det är sannolikt att fallet Humana kommer höjas till Lex Humana bland motståndarna mot privat välfärd. Huruvida Humana misskött sig till den grad som IVO hävdar kommer domstol få avgöra. Oavsett utgång där så vore det dock olyckligt om fallet tillåts spilla över även på fullt fungerande och skötsamma aktörer, för de behövs. Hur man än vrider och vänder på frågan så kommer välfärden framgent behöva spotta ur sig mer för mindre, och då krävs ökad produktivitet. Ökad produktivitet uppnås genom innovation, vilket kräver marknad. Konkurrens stimulerar nytänkande och ständiga förbättringar, något en stängd offentlig planekonomi inte förmår. De privata inslagen i välfärden är därför en överlevnadsfråga, precis som möjlighet till vinst är för aktörerna själva.

I stället för prat om vinstförbud och återförstatligande måste fokus riktas mot hur vinstintresset kan fås sammanfalla med samhällsintresset. Regelverk som ger rätt incitament och som belönar sådant som samhället vill ha mer av är nyckeln. Att ropa på förbud duger inte. Välfärden är i ständigt behov av innovation och då är privat, liksom vinster, ett nödvändigt gott.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer