Därför behövs lönsamma banker

Olönsamt värre
Det är nu inte bara riksbanker som ställer till ränteoreda utan än mer sviktande och underkapitaliserade banker runt om. I Kalifornien ansökte nyss tekniktunga Silicon Valley Bank om konkursskydd, då den saknar medel att återbetala sina fordringsägare. Grannbanken First Republic Bank, med likartad kundstock, åker jojo på börsen med tvåsiffrigt tvära kast från dag till dag. Europa är på intet sätt förskonat där förmögenhetsförvaltande och investmenttunga schweiziska Credit Suisse högst troligen drabbats av en så kallad bank run.

Från ränte- kreditoron går ingen förskonad. Även våra svenska banker får en släng av sleven, med 10 procentiga börsnedgångar bara under senaste veckan. Kreditmarknaden är nämligen intimt sammanflätad varför risker både är dolda och lättspridda. Och precis som vid senaste finanskraschen 2008 så vet ingen vem som sitter med Svarte Petter, varpå alla misstänkliggörs och dras med i turbulensen. Skillnaderna banker emellan ska dock inte underskattas och inget tyder i dag på att våra svenska banker har den typ av problem som nämnda krisbanker har. Tvärtom är de svenska storbankerna solida och välkapitaliserade vilket rejäla buffertar borgar för, buffertar som i sig har möjliggjorts genom god lönsamhet och höga vinster. SEB:s vd Johan Torgeby konstaterar i Dagens Industri (18/3) lakoniskt att ”det blir inga problem om lönsamheten är hög. I alla aktuella exempel är det bristande lönsamhet som det börjat med, som sedan skapar oro”.

Svenska storbanker är tacksamma politiska slagträn, giriga och överlönsamma som de är. De ska därför beskattas mer, låta bli att dela ut och ge fasen i att höja bolåneräntor. Måtte den nu uppseglande kredit- och räntekrisen bli sedelärande för det politiska vänsterskrået, för den kommer ge svar på varför lönsamma banker behövs.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer