Zlatan för stor för sitt och landets bästa

Aningslös?
Zlatan Ibrahimovic har spelat till sig en roll som är så mycket större än bara fotbollsspelarens. Zlatan är ett begrepp, ett varumärke och en nationalsymbol. Det är således inte bara målen och assisten som räknas utan lika mycket det han säger och gör.

Zlatan och familj hade uppenbarligen ett par fantastiska semesterdagar när de besökte VM i Qatar i vintras, 10 poäng på allt. Och det är väl bra, att familjen fick valuta för pengarna. Mindre bra är däremot den aningslöshet som han ger uttryck för när han för SVT Sport utvecklar sin uppfattning om landets styre och system. VM skapade arbetstillfällen, vilket Zlatan tycker är bra. Han kan dock inte uttala sig om arbetsförhållandena, då han själv inte varit på plats och kunnat bedöma dem. Qatar i övrigt verkar ha ett system som fungerar, utan droger och utan kriminalitet. Det i motsats till Sverige, vars system inte funkar till hundra procent. Zlatan silar mygg och sväljer elefanter. Qatar är bevisligen ett land utan tillstymmelse till respekt för mänskliga rättigheter. Hänsynslösheten mot gästarbetare i samband med VM är fastställd och demokrati ett okänt begrepp. Antingen har Zlatan koll på detta men struntar i det, eller så har han det inte och visar då på en oroväckande ignorans.

Zlatan är på samma tronhöjd som konung Carl Gustav och snäppet över statsministern i internationell ryktbarhet. Hans ord och vandel får därför implikationer för inte bara honom själv utan för hela Sverige. Nationalsymbolen Zlatan är uppenbarligen för stor för både sitt eget och sitt lands bästa, när han offentligt föredrar diktatur före demokrati och mänskliga rättigheter.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer