Ett slag för Hemkunskapen

För en tynande tillvaro
Sverige är sjätte rikast i Europa och sjuttonde rikast i världen, mätt som BNP per capita. Vi är samtidigt bra på att sprida gracerna och är det nionde ekonomiskt mest jämlika landet i världen, mätt enligt den så kallade Ginikoefficienten. Allt fetare blir vi också, där exempelvis andelen överviktiga och feta skolbarn mellan 11 år och 15 år mer än fördubblades mellan 1990 och 2022. Andelen tjocka uppgår till nära 13 procent och de riktigt feta till drygt 4 procent.

När filosofen, författarinnan och kolumnisten Lena Andersson gav sig in i debatten om svältande svenska skolbarn trampade hon på många ömma tår. Om än plumpt och väl provocerande uttryckt så har hon många goda poänger. I ett av de rikaste och mest jämlika länderna med generösa utjämningssystem, så är det väldigt få föräldrar som faktiskt inte kan kosta på sina barn vettig och näringsrik mat. Enligt SCB har drygt 4,5 procent svenskar låg inkomststandard, vilket i svenska mått motsvarar absolut fattigdom. Absolut fattigdom innebär dock fortsatt att man har råd med mat, men kanske inte barnens skolresa eller fritidsaktiviteter. Samtidigt som Lena Andersson provocerat fram en svältdebatt så blir alltså skolbarnen allt tjockare, vilket kan vara ett tecken på felnäring. Tallriksmodellens glansdagar är definitivt förbi och har snarare bytts ut mot isterglansiga pizzakartonger. Upptagna och kanske näringsokunniga föräldrar är sannolikt en förklaring, snabbmat och litervis med energidryck andra.

Tro det eller ej men i grundskolans läroplan finns ännu Hemkunskapen kvar, numer under namnet Hem- och Konsumentkunskap. Där ska barnen lära mer om mat och hälsa, konsumtion och ekonomi. I dessa dagar av ömsom svält och ömsom fetma bordet ämnet ägnas mer tid och utrymme. Sen kanske barnen rent av kan lära föräldrarna något.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer