När goda råd är gratis

Gratisråd
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD utvärderar kontinuerligt sina medlemsländers ekonomier, deras tillstånd och förbättringspotential. Nyligen var Sverige under lupp, med såväl ris, ros som pekpinnar till följd.

Sverige får beröm för sitt höga arbetskraftsdeltagande och sin höga sysselsättningsgrad, där både kvinnor och äldre arbetar klart mycket mer än i de flesta andra jämförelseländer. Positivt, inte enbart för den ekonomiska jämlikheten utan också för jämställdheten och som bevis för att vi är friska nog att knega på upp i åren. Samtidigt slås fast att en sällsynt sammantryckt lönestruktur ställer höga produktivitetskrav på arbetskraften, så till den grad att lågproduktiva slås ut från arbetsmarknaden. Höga skatter på jobb och sänkta på pension minskar samtidigt incitamenten till att jobba. OECD:s förskrivna medicin är en skatteväxling, med höjd skatt på utdelningar och sänkt på arbete kombinerat med reformerade ersättningssystem för ökat arbetskraftsdeltagande. Därtill bör ränteavdragen fasas ut, för att få den kantrade bostads- och lånesituationen på rätt köl.

Bland Sveriges större framtidsutmaningar är den alltmer tudelade arbetsmarknaden, där höga löner och skatter gör det alltför dyrt att anställa lågproduktiva. Detta, kombinerat med generösa ersättningssystem för att inte jobba, blir en giftig cocktail vilket OECD framhåller. OECD:s recept är i linje med arbetslinjen; gör det lönsammare att jobba och mindre lönsamt att inte göra det. Att ränteavdragen är en avart som uppmuntrar belåning, samtidigt som sparande straffbeskattas, är självklart men kan aldrig upprepas nog. Nu när goda råd från OECD är gratis bör regeringen och samarbetsparti bara tacka och ta emot.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer