Unket förslag om arbetskraftsinvandring

Krokar arm
Medianinkomsten i Sverige är 33 000 kr per månad. Det är således den lön som de flesta svenskar har. Samtidigt ligger inkomstribban för arbetskraftsinvandrare på 13 000 kr, men kommer i höst att höjas till 26 500 kr. Med all sannolikhet kommer den därtill att höjas ytterligare nästa år, till just 33 000 kr. Det enligt en utredning tillsatt av Tidöpartierna.

Arbetskraftsinvandringen luckrades upp rejält under Alliansregeringen, i direkt kontrast till den strikta och behovsprövade politik som Socialdemokraterna och LO idkat. Omdaningen var välgörande och luftade ut den unket LO-doftande protektionism som då låg tung över svensk arbetsmarknad. Friktionsfritt gick det dock inte, när det snart visade sig att man öppnat upp för regelrätt människohandel och fusk inom vissa branscher. Att gå från den ena extremen, utan knappt några regler eller inkomstkrav alls, till den andra med hopplöst höga krav är dock korkat. Sverigedemokraterna har varit drivande i de skarpare kraven, dock inte särskilt motarbetade av vare sig M eller KD. Förslaget ligger i linje med de alltmer invandringskritiska vindar som blåser runtomkring oss, och som mången opinionsmedveten politiker nu förhåller sig till. I denna fråga lär det få till följd att hett eftertraktad kompetens får välja andra länder än Sverige och att arbetskraftsbristen kommer späs på ytterligare inom flera yrken. Teknikföretagen förutspår exempelvis att bristyrken såsom ingenjörer, operatörer, elektriker och svetsare helt kommer stängas för utlänningar. Branschorganisationen Visita konstaterar att medianlönen för en kock är 28 500 kr, varför nästan hälften träffas av den höjda ribban.

Politiker har ett ansvar i att stå emot tillfälliga opinionsvindar och att alltid se till landets bästa. Att reversera arbetskraftsinvandringspolitiken vore att backa bandet till de instängda åren före globaliserings tidevarv, och det vore inte till landets bästa.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer