Hög tid för regeringen att kliva ned från läktaren.

Dumsnål
Sverige har femte lägst statsskuld i Europa, och den fortsätter krympa. Samtidigt spås BNP-tillväxten bli negativ i år medan arbetslösheten alltjämt är Europas fjärde högsta. AB Sverige har således en ramstark balansräkning men samtidigt en tämligen klen resultaträkning. Vidare får framtidsutsikterna betraktas som klena där lärare flyr sitt yrke och skolresultaten fortsätter falla.

Med den förvisso legitima motiveringen att inte spä på inflationen, höll finansministern hårt i plånboken i senaste budgeten. Inga skattesänkningar, djärva infrastruktursatsningar eller vidare pengar till kommuner och regioner där inte. Bedömningen var säkert riktig då, med inflation på uppåtgående och omfattande nationell och internationell osäkerhet. Idag är läget däremot annorlunda, där både svensk och global inflation är på avtagande. De flesta prognosmakare är också eniga i att den ska fortsätta ned och att den inflation vi ändå brottas med, är internationellt betingad och därför knappt påverkbar lokalt. Ska Sverige upprätthålla sin konkurrenskraft på sikt krävs framtidssatsningar nu, och behov finns det. En framtidsorienterad regering prioriterar strukturåtgärder som stärker oss framgent. Framtiden börjar som bekant i skolan, vilken därför bör vara ett prioriterat mål. Hålen i infrastrukturen måste också täppas till, inte minst inom järnvägs- och energinät. En ytterligare tillväxtreform vore sänkt skatt på låga inkomster, för fler i arbete och färre på bidrag.

Regeringen har suttit vid rodret snart ett år, utan några vidare strukturreformer. Då inte förr så är nu hög tid för regeringen att kliva ned från läktaren.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer