Sänkt skatt bättre än selektiva punktinsatser

Röststarka
Sverige är världens mest individualistiska och sekulära land, enligt World Value Surveys kultur- och värderingsstudie. Ensam är således bästa dräng och rationalitet trumfar religiös och andlig övertygelse. Värderingsmässigt tycks vi trivas bäst på egna ben, fria från överhetens och de påtvingade gemenskapernas bojor.

Samtidigt som vi uppenbart helst formar våra liv efter eget huvud, ropar allt fler efter statligt stöd i allehanda form. Är det inte elstöd så är det skatteanstånd eller subventioner för diesel- och bensininköp. Det blir en situation inte olik det trotsiga barnets, som rymt hemifrån på ljusa dagen men vänder hem vid skymning när mammas varma famn blir alltför lockande. På liknande sätt som i det trotsiga barnets fall är vi alla påtagligt beroende av en liknande varm famn, även om vi helst inte erkänner det. Där mamma och pappa står för barnets uppehälle och omsorg står farbror staten för mycket av ansvaret för oss vuxnas liv, vilket är möjligt genom höga skatter och ett omfattande välfärds- och socialförsäkringssystem. Det blir en motsägelsefull situation. Till uppfattning och själ är vi individualister, men i verkligheten tämligen utlämnade till det offentligas gunst och godtycke. Situationen blir ytterligare olycklig när stöden är selektiva och nyckfulla, och där den röststarkaste gruppen riskerar bli den som åtnjuter statens favör.

I stället för arbiträra punktinsatser, och för att bättre rimma med vår individualistiska perception, så bör skattetrycket sänkas brett. Det vore rättvisare, skapa bättre visibilitet och kanske få det förvisso vuxna men likväl trotsiga barnet att växa upp.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer