Dum och rent livsfarlig debattaktik

Sverigedmokrat?
Sverige befinner sig som bekant i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge, där Säkerhetspolisen nyligen uppgraderade terrorhotnivån från tre till fyra. Det är en historiskt hög nivå och har varit så hög endast under enstaka dagar tidigare. Detta ställer extra höga krav på de politiska beslutsfattarna, att samlas och göra vad de kan för att skydda land och dess befolkning.

Ställt mot detta synnerliga allvarsamma läge är det beklämmande hur Magdalena Andersson tar tillfället i akt att driva på sin förklenande oppositionspolitik. Inte minst ser hon läge i att skava på Tidösamarbetet och då främst givetvis med udden mot Sverigedemokraterna. I Aktuellts nyhetsstudio (30/8) debatterade Andersson med SD:s Jimmie Åkesson kring koranbränningarna och den politiska hanteringen av desamma. Andersson får det här närmast att låta som att det är sverigedemokrater som uppviglar och utgör det verkliga hotet. Hon låter bland annat förstå att det finns någon sorts relation mellan Rasmus Paludan och SD, samt understryker samtidigt att koranbrännande Salwan Momika varit medlem i SD. Anderssons taktik och syfte är lika uppenbara som de är fördummande av debatten. Socialdemokraterna vill slå in en kil mellan regeringen och SD, men sänker samtidigt debattnivån till alldeles för låga nivåer. Det ytterst ogynnsamma säkerhetsläget har ingenting med SD att göra, och än mindre med Salwan Momikas tidigare SD-medlemskap. Det vet Magdalena Andersson, vilket gör hennes taktiserande än mer pikant.

I det vardagliga politiska käbblandet kan visst taktiserande och ett och annat tjuvnyp accepteras, men inte nu i en uppenbar terrorsituation som denna. Anderssons och partis debattaktik är fördummande och faktiskt rent livsfarlig.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer