Den turkiska rävsaxen

Gillrat rävsax

Det har knorrats från en del, att regeringen kryper för sitt turkiska dito och underkastar sig de ständigt nya och forcerande kraven från regeringschef Erdogan. En ytterligare krydda i den turkiska soppan är det faktum att svenskagerande yrkeskriminella erbjuds fristad i Turkiet, medelst köpta medborgarskap.

Regeringen balanserar onekligen på tunn lina, när den å ena sidan har en Natoprocess att hantera och å den andra en allt oberäkneligare turkisk president, med ingen annans vinning för ögonen än sin egen. Det är tragikomiskt att en utpressarstat och pseudodemokrati, som den turkiska idag, förfogar över Sveriges vara eller inte vara i Natosamarbetet. Ett samarbete en gång skapat som en allians mellan likasinnade i syn på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Sådan är dock realiteten och den verklighet som en regering har att navigera i, oavsett dess tillfälliga kulört. De argaste kritikerna av Tobias Billströms och regeringens delikata balansakt har antingen inte snappat läget, söker billiga opinionspoäng eller vill helt enkelt inte ha med Nato att göra. Ingetdera gör dock i och för sig kritiken av Turkiet mindre befogad. Turkiets härbärgerande av ledargarnityret av den nu högaktiva Foxtrotligan, och motvilja till samarbete samt tondövhet för svenska krav, är närmast kriminell i sig. Det enda man egentligen kan hoppas på är att historiens dom blir hård, för en desperat Natoförhandlande regering har för tillfället själv inte råd att dela ut någon liknande dom.

Natoförhandlingen är idag en fars och soppa, med pikanta odörer från alltifrån despoter, yrkeskriminella och amerikanska stridsflygplan. Och mitt bland grytorna står en svensk regering, fast i en turkisk rävsax.