Den oheliga alliansen

Diskuterat klart
Svensken blir allt mindre produktiv, det vill säga allt ineffektivare. Följden är att vi tappar i konkurrenskraft, vilket i längden gör oss fattigare. För att stävja utvecklingen tillsatte regeringen i april en produktivitetskommission, med uppdrag att analysera vilka faktorer som påverkar produktivitetstillväxten samt föreslå reformer för att höja den. Kommissionen utgörs av sju prominenta ekonomer med tillgång till experter på finansdepartementet och ett sekretariat med ytterligare resurser. 

Även om ett första delbetänkande inte ska presenteras förrän i maj nästa år har ändå några huvuddrag läckt ut. Ett bärande drag avser den så infekterade fastighetsskatten, där kommissionen skissar på en återinförd statlig fastighetsskatt. Enligt skissen skulle skatten utgå löpande enligt schablon, samtidigt som reavinstskatten vid försäljning skulle slopas. En konstruktion snarlik den för ISK således. Den återinförda fastighetsskatten skulle sedan växlas mot en lägre dito på arbete. Logiken är att fastigheter inte går att flytta, varför skatten är trygg och garanterat stannar i Sverige. Skatt på arbete däremot, minskar incitamenten till ansträngning till förfång för produktivitet och välstånd. Förslaget ligger i övrigt i linje med vad de flesta ekonomer rekommenderar. Dilemmat är dock att skatten är avskydd uti stugorna, och därför det sista som en väljarmaximerande politiker vågar sig på. Av det skälet lät också finansminister Svantesson omgående deklarera att hon aldrig kommer medverka till en högre fastighetsbeskattning. Slutdiskuterat således. 

Fastighetsskatten är ett exempel på den oheliga allians som politiken ständigt ingår med väljarna, där politiska opinionspoäng generellt trumfar landets långsiktigt bästa. Därmed blir frågan vad man ska med politiker till, om de ändå bara gör det som folket vill.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer