Om våra banker

En glädjande affär?
Få institut är väl så älskade att hata som våra banker av idag. Giriga bankdirektörer gnuggar sina händer, medan bolånekunder pressas under dignande räntor. Samtidigt som privatekonomier går i kras, slår bankerna alla tiders vinstrekord. Fram till och med septembers utgång redovisade Sveriges fyra storbanker hisnande 153 miljarder i rörelsevinst, inte minst tack vare stinna räntenetton.

Nog sticker det i ögonen när bankerna pungslår sina kunder, samtidigt som de senare näppeligen håller näsorna ovanför ytan. En situation som även politiker snappat, för politiskt populistiska opinionspoäng. Socialdemokraten Mikael Damberg vill se extrabeskattning, medan moderate Elisabeth Svantesson tycker det är problematiskt. Hur problematiskt det är kan, och bör, dock diskuteras. För Sveriges banker är välskötta, välkapitaliserade, har minimala kreditförluster och är effektiva. Välskötta banker är i sin tur en grogrund för sund ekonomisk hushållning och makroekonomisk stabilitet, inte minst under ekonomiska kristider som nu. När tyska, skotska, spanska, isländska, italienska och grekiska banker rämnade under finanskrisens värsta år klarade sig de svenska trots allt hyfsat, och endast med mindre stöd. Det var bra inte bara för bankerna, utan än mer för Sverige och svensk ekonomi.

Just nu står stjärnorna rätt för våra banker, med höga utlåningsräntor, låga på inlåning och begränsade kreditförluster. Stjärnorna lär dock falna när företag och privatkunder ger in och konkurrensen om allt kräsnare kunder hårdnar. Så i stället för att rasa över överlönsamma banker, borde vi kanske snarare glädjas så länge det varar.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer