2024 borde vara Liberalernas år

Motkraft
Under 2024 kommer lite drygt 76 länder välja nytt styre. 43 av dessa val bedöms som helt fria och rättvisa, dock inte det i USA som numer betecknas som en bristfällig demokrati. Mycket står onekligen på spel under detta supervalår där världen kan ha röstat fram så många auktoritära ledare att demokratin rasat ner i avgrunden, fruktar bland andra tidigare nobelfredspristagaren Maria Ressa.

En del talar för att det blir missnöjesrösternas år, där de arga och ofta förbisedda röstarna trumfar. Det är röster för nationalism, isolering, polarisering och misstro. USA:s Donald Trump får agera fanbärare för rörelsen vars mantra inför presidentvalet är vedergällning, mot alla dem han anser sig förorättad av. Det är således inte med försoning i blicken som Trump går till val, och heller inte enbart demokrater och liberaler som ska tvingas träda inför Trumps skrank, utan en omvärld som rakt igenom vill ex-presidentens Amerika illa. Med Trump skulle USA dra sig tillbaka, bygga tull- och migrationsmurar, lämna Parisavtalet samt vända Nato och Ukraina ryggen, vilket skulle göra världen än osäkrare och fattigare. Samma krafter lär tyvärr också gå framåt i övriga delar av världen. I Europaparlamentsvalet väntas nationalkonservativa och högerextrema gå framåt, i Indien spås den allt radikalare hindunationalisten Narendra Modi stärka sin position och Indonesien kan i värsta fall förvandlas till en dynasti. Vill det sig illa runt om så kommer jordens befolkning om ett år utgöra ett navelskådande släkte, som ser grannen över axeln snarare än som handels- och samarbetspartner.

Liberalerna är av tradition internationalister, övertygade om att globalt samarbete medelst handel och fri rörlighet försonar, förbrödrar och skapar tilltro. Liberalerna är därför den bästa motkraften mot den internationella våg av isolationism och misstro som sveper över världen. 2024 och Europavalet borde därför vara Liberalernas år och val.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer