EU på övervägande gott

Fordomsfull
Ganska snart vankas det val igen. Den 9 juni går vi svenskar tillsammans med övriga EU-medborgare till vallokalerna för att rösta fram kommande femårs europaparlament. Vi svenskar är över lag positiva till EU, då 63 procent har en positiv bild jämfört med 45 procent av EU-medborgarna som helhet. Det är glädjande, då EU-samarbetets fördelar inte nog kan understrykas.

Det är lätt att gå vilse i den snårskog som EU-myllan utgör. Ett virrvarr av budgetar, struktur- och jordbruksfonder, organ och direktiv förbryllar och skogen skymmer lätt de träd som den utgörs av. Unionens bidrag till tillväxt och mellanmänsklig sammanhållning är de resligaste furor som göms under skogens bladverk. Östutvidgningen, med syfte att hjälpa de fattigare regionerna och jämna ut skillnader länderna emellan, har i mångt kommit att präglas av fördomsfulla påhopp likt Göran Perssons varning för den sociala turism som hotade med utvidgningen österut. Faktum är att utvidgningen är en succé där samtliga öst-EU-länder haft en remarkabel utveckling sen unionsintåget, diverse skönhetsfläckar till trots. Tillväxttakten har varit säregen, där ekonomierna förflyttats från jordbruk till sektorer med högre mervärde såsom IT eller tekniskt mer avancerad tillverkningsindustri. Om än fortfarande fattigast i EU så utgör Rumänien ett lysande exempel. Sedan millennieskiftet har landets BNP per capita ökat från 4 350 euro till dagens 10 110 euro, motsvarande 132 procent och flerfalt mer än EU-genomsnittets 29 procent. Det innebär att åtskilliga miljoner rumäner lyfts ur direkt fattigdom samtidigt som deras köpkraft ökat, till gagn också för övriga EU som kan sälja mer. Samtidigt som Rumänien frodas inom EU:s hägn uppger 52 procent av britterna att Brexit varit dåligt eller väldigt dåligt och de flesta längtar tillbaks. Det kostar helt enkelt mer än det smakar att stå bredvid när tågen går därutanför.

Visst är EU snårigt, byråkratiskt, klåfingrigt och lite småkorrupt, men låt inte de vissna trädkronorna skymma sikten, för EU är på övervägande gott.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer