IF Metall underminerar den svenska modellen

Utmanande
IF Metalls strejkvarsel mot Tesla är nu inne på sin femte månad. Totalt varslades drygt 120 personer på företaget, medan betydligt fler kommit att påverkas indirekt genom sympatiåtgärder och uteblivna jobb i underleverantörsleden. Många kollektivavtalsanslutna Teslaleverantörer går nu på knäna i brist på uppdrag och Transportföretagen konstaterar krasst att deras medlemmar utgör slagträn i konflikten. Uppenbart är att IF Metall är berett att gå över lik för att nå sitt mål.

Den svenska modellen är tämligen unik i sitt slag där arbetsgivare och arbetstagare, i stället för politiker, sätter spelreglerna genom samtal. I relativt god anda har parterna alltsedan modellens tillkomst 1936 genom samtal och förhandling hållit konfliktnivån låg, vilket tjänat båda parterna och samhället väl. Den goda tonen och modellens legitimitet bygger dock på lyhördhet och ömsesidig respekt, samt proportionalitet och rimlighet. Siffror från marknadsundersökningsföretaget Ipsos visar att 60 procent av tillfrågade företag anser att fackets agerande i konflikten är oproportionerligt, jämfört med de 19 procent som anser det väl avvägt. Det är illavarslande siffror, då de förebådar en allt sämre stämning mellan parterna. En god samtalston ska inte underskattas, då förhandling i stället för konflikt skapar förutsägbarhet för företagen och bättre förutsättningar för fack att få igenom sina krav. Detta är något IF Metall borde ta bättre i beaktande när man sätter sprätt på sin gigantiska strejkkassa.

Framgångsrika förhandlingar och goda samtal bygger på god tro och tillit mellan parterna, vilket IF Metall nu bryskt sätter på spel. Ingendera av fack, arbetsgivare eller samhället i stort vore betjänt av en försvagad svensk modell. Det är mot den bakgrunden trist, att IF Metall slått in på det oresonliga spår som man gjort.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer