Klimatpolitik på skör tråd

Upprörda
Det saknas knappast stöd för att klimatutmaningen är akut. FN:s klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport bland annat att klimatförändringarna redan orsakar omfattande negativa och oåterkalleliga förluster samt skador på natur och mänskliga system. Nuvarande klimatåtgärder bedöms heller inte tillräckliga för att förebygga de risker och skador som följer av klimatförändringarna. Vidare, menar panelen, får de beslut och åtgärder som vi fattar och vidtar nu konsekvenser för flera generationer under århundraden och ännu längre. Beslutsfattarna kan således egentligen inte få mer på fötterna för välunderbyggda klimatpolitiska beslut.

Tyvärr ställer dock verkligheten till det. Politiska mandatperioder sträcker sig sällan längre än fyra – fem år, innan det åter är dags att vinna väljarnas gunst. Och många av de åtgärder som krävs för nettonollutsläpp är både obekväma och obehagliga, och innebär sanningar som de flesta helst inte vill kännas vid. Politikerna hamnar därför i spagat, mellan den klimatpolitiska verkligheten och vanskliga opinionssiffror. Det är uppenbart att tuff klimatpolitik och bistra sanningar inte vinner val idag. Paris, Bryssel, Warszawa och Berlin har exempelvis hemsökts av upprörda bönder med traktorer, i protest mot tuffare regler för bekämpningsmedel och kring utsläppsminskningar. Den allmänna oviljan därute har fått politik att resignera och hellre säga det som folk vill höra, och att uppoffringar inte ska behöva komma på tal. Det är en naturlig strategi, för röstar inte väljaren på dig så på någon annan och då ofta på någon med snabbare och mer gemytliga lösningar på problemen. I Sverige vann exempelvis säkert löftet om avskaffad reduktionsplikt många sköna röster.

Det är en skör tråd som politiken har att balansera på, å ena sidan ödesfrågan om klimatet och å andra sidan väljarstödet. Enda sättet att bemästra den balansakten är att vara ärlig med vad som krävs samt att möjliggöra och förenkla för allmoge och företag att göra rätt, utan att tvinga dem ur hus och land.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer