Rikets säkerhet före partipolitik

Trätglad

Staten har ett antal grundläggande ansvarsområden, varav rikets säkerhet är ett. Länge har vi levt i trygg förvissning, att vår nära omvärld och våra gränser varit trygga nog för att släppa garden. En tidigare försvarsminister fick öknamnet ”tomhylsan” för sin åderlåtning av försvaret, medan hans dåvarande chef och statsminister betraktade försvaret som ett särintresse. Som vi alla vet så är situationen nu en helt annan.

Mot bakgrund av omvärldsläget och pyrande liksom blossande oroshärdar såväl i när som fjärran, vill försvarsberedningen nu satsa totalt 200 miljarder extra på försvaret fram till 2030 vilket då kommer motsvara 2,6 procent av BNP. Enigheten är för en gångs skulle total över hela linjen från höger till vänster, vilket är närmast unikt i det parlamentariskt polariserade landskap vi har. Lika mycket som det är unikt är det glädjande, då det borgar för stabilitet bortom osäkra val och nyckfulla parlamentariska konstitutioner. Likväl kan inte trätglada oppositionspolitiker låta bli att kasta grus i försvarsberedningsmaskineriet, för på något sätt måste uppenbarligen partiagendan ändå fram. Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson, Anders Hultqvist, är som vanligt barskast. Hultqvist ser å sin sida stora brister i förslaget, som han menar saknar finansiering. Utan en så kallad beredskapsskatt för de högsta inkomstskikten kommer nämligen vård, skola och omsorg få betala dyrt för försvarssatsningarna. Vänsterpartiets Hanna Gunnarsson håller med och tycker gott att rikingarna kan betala mer, trots att de redan betalar näst högst marginalskatt inom OECD.

Vi har hört detta förr från Socialdemokraterna, senast när det var bankerna som skulle betala mer för höjda barnbidrag med mera. Det är heller knappast första gången som någon anonym grupp av rika föreslås behöva betala mer för specifika, oftast omfördelande, utgiftsposter. Rikets säkerhet borde dock gå före socialdemokratisk partipolitik, ty sådan finns det gott om bättre lämpade forum för.