Förstamajtåg gör oss inte rikare

Gör ingen rikare
Vi är garanterat många som gläds över den ytterligare lediga dag som första maj bjuder. En mikrosemester för alla dem, som inte råkar ha intresse för politik och stå till vänster. Första maj har en lång tradition och utgör sedan 1890 arbetarrörelsens internationella högtidsdag, med start i kravet på åtta timmars arbetsdag. Idag utgörs demonstrationstågen av en brokig skara längs hela det politiska vänsterspektrat, med den gemensamma nämnaren i uppfattningen att arbetsgivare och borgerlighet mest vill dig ont.

Onekligen har protester och upprop för arbetstagarens rättigheter varit befogade genom tiderna, för industrialismens rovdrift och fabrikernas arbetsförhållanden var knappast hälsobefrämjande. Idag är dock läget ett annat där arbetsmiljölagstiftningen är vittgående, liksom arbetstagarens rätt till ledighet, betald sjukfrånvaro och barnledighet. Viktigast nu är därför inte kortare arbetsdagar, fler ledigheter eller ytterligare ekonomisk omfördelning, utan produktivitetstillväxt. Produktivitet är måttet på hur mycket vi producerar var och en, eller hur effektiva vi är. Under senare år har vi dessvärre blivit allt mindre produktiva och ekonomin har kunnat växa endast för att vi blivit fler. Med rekordfå födda idag och enligt prognos så kommer befolkningstillväxt dock inte räcka, varför hoppet i stället får ställas till produktivitetstillväxt. Det låter kanske krasst men enda sättet att betala vänsterns röda dag och välfärden i stort är ekonomisk tillväxt, som alltså fordrar ökad produktivitet. Passande nog kom i dagarna Produktivitetskommissionen med sitt delbetänkande och det innehöll, hör och häpna, vare sig förslag om kortare arbetstid eller flera röda arbetardagar.

Sverige är ett av världens mest välmående länder med omfattande och generösa fri- och rättigheter för arbetstagaren, vilket vi ska vara tacksamma för. Men om vi vill att så ska förbli så är det inte fler förstamajtåg som behövs, utan ökad produktivitet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer