Skärmtidsbegränsning i socialliberal anda

Opium åt folket
Tre av fyra barn i lågstadiet använder sociala medier dagligen, medan 12 procent av 9–12 åringar använder mediet mer än tre timmar per dag. Skärmtiden avtar knappast heller med åren och i USA, som på gott och ont alltid ligger snäppet före, snittar tonåringen drygt sju timmar om dagen framför skärm. Vid sidan om sifferstatistiken konstaterar vi också att tonåringar mår allt sämre psykiskt och att storkonsumenter av social media mår allra sämst. Åtskilliga studier har vidare visat att de sociala medieapparna är starkt beroendeframkallande, ofta förmedlar skadligt innehåll, leder till sömnbrist och fysisk samt social inaktivitet.

Vi har hittills, till synes obemärkt, låtit utvecklingen fortgå och därmed låtit en fullskalig epidemi spridas. En epidemi som i första hand drabbar värnlösa barn och unga, och i andra hand samhället i stort i form av fysisk och psykisk ohälsa, generationer med koncentrationsstörningar och brist på sömn. Det är mot denna bakgrund glädjande att politiken börjat reagera, med sådan formell makt att faktiskt agera som upptagna och ofta omedvetna föräldrar inte har. Liberalerna är det parti som tydligast och konkretast tagit ställning. Genom att på EU-nivå vilja klassificera sociala medier som en skadlig produkt, likt tobak, skulle lagstiftaren ges verktyg att reglera dem med. Liberalerna vill då kräva föräldragodkännande för att alls få starta upp ett socialt mediekonto samt införa ett tvingande nattlås så att mediekontot hålls stängt nattetid. Därtill föreslår partiet mobilfria skoldagar samt tillsättande av en expertkommitté för att få ett brett grepp om ungas skärmanvändning och för förslag om en sund reglering av mediabruket. Förslagen kan vid första anblick te sig lite radikala men är egentligen inte ivrigare än våra begränsande reglementen kring andra droger, som tobak, alkohol och knark.

Socialliberaler, likt Liberalerna, söker alltid en balansgång mellan individens fria rådighet över sig själv och sina beslut och begränsningar till skydd för densamma. Den som fastnat i beroende är inte fri, oavsett om det är skärm eller narkotika i fråga. Skärmtidsbegränsning för underåriga är därför ett sunt förslag i sann socialliberal anda.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer