Eftersom verkligheten kryper inpå

Klappat och klart,
gudskelov
I veckan fattade Riksdagen beslut om att ge amerikanska soldater tillträde till 17 svenska militärbaser. Amerikanerna kommer härigenom relativt ostört kunna lagra utrustning och genomföra militära operationer på svensk mark. Därtill kommer soldaterna att lyda under amerikansk lag, där eventuella brott begångna här på svensk mark kommer bedömas utifrån amerikansk snarare än svensk rätt.

Det så kallade DCA-avtalet mellan Sverige och USA är utan tvekan långtgående och ger den senare generöst med militärt utrymme på svenskt territorium. Att soldater från utländsk armé permanent kommer vistas här i landet, under egna lagar och regler, är historiskt och lätt olustigt. En logisk tolkning är att kriget och det allmänna världsläget kryper närmare, en annan att vi nu till slut verkligen måste ta ställning. Kritiker av avtalet, såsom förre utrikesministern och vapeninspektören Hans Blix, tycks resonera som att Sverige snarare försämrar säkerhetssituationen genom att släppa amerikanarna in på skinnet. Tankegången bygger på att Putins Ryssland skulle provoceras, och att konflikten därför skulle infekteras ytterligare. Logiken ligger relativt i linje med Putins egen, givetvis djupt förvrängda, att det är Väst hänförd av USA och Nato som är upphovet till konflikten. Med den utgångspunkten är alla motvärn mot ryska aggressioner problematiska, då autokraten Putin kan låtas provoceras av desamma. Faktum är dock att Putin tappat fattningen, manifesterat genom Ukrainakriget och en redan långt gången hybridkrigföring mot omgivande länder likt Sverige.

När verkligheten kryper inpå tvingas vi förr eller senare ta ställning, och då anser gudskelov en majoritet av våra folkvalda att USA trots allt är att föredra före en naiv och förlegad föresvävning om neutralitet. Kanske kan den amerikanska närvaron ingjuta allvaret, hos alla dem som ännu är inne på Hans Blix icke existerande neutralitetsspår.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer