Spela inte lagom

Spela mer,
med Svenska Spel
Svenska Spel vandrar hand i hand med idrotten, där det första samarbetet med Sportsverige inleddes redan 1934. Den som på något sätt följer idrott lär ha tagit notis till bolagets närvaro, där det bland annat huvudsponsrar SHL, Hockeyallsvenskan, Damallsvenskan, Elitettan, Sveriges Olympiska Kommitté och Damhockeyligan, som till och med fått namnet Svenska Spel som prefix. Reklamfria SVT präntar lika så in Svenska Spels logga i tittarnas medvetande, liksom OS-sändande Kanal 5 och andra reklamkanaler. Det lär således plöjas ner åtskilliga miljoner i endast marknadsföring, säkert rent av mer än vad som återgäldas till svensk idrott.

Svenska Spel tycker vi ska spela lagom, enligt dess marknadsföring. För att ytterligare tvätta sin solkiga spelbuk, sponsrar man även svensk idrott genom bidrag och stipendier. Som en av de mest aggressiva aktörerna på marknaden, jämte giganter som Betsson, Unibet och Bet 365, torde dock skadan vida överstiga nyttan av att svenska staten hejar på spelberoendet. Enligt Folkhälsomyndigheten lider mellan tre till fyra procent av Sveriges befolkning av spelproblem, där unga generellt och män i synnerhet är överrepresenterade. Sannolikt är det just dessa grupper som främst exponeras för Svenska Spels reklam, givetvis cyniskt uttänkt. Svenska Spel vill inte att vi ska spela lagom, utan mer och på just deras spel. Att smulor av intäkterna går tillbaka till Idrottssverige är lika lite tröst som att spriten från Systembolaget betingar punktskatt till statskassan.

Statliga Svenska Spel är tvivelsutan en av de största påskyndarna av ökat spelberoende bland svenskar, vilket är ett tilltagande folkhälsoproblem med både samhällskostnader och mänskligt lidande som följd. Svenska Spel vill inte alls att vi ska spela lagom utan mer, så att ägaren staten tjänar mer.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer