Budgetsteg i frihetlig riktning

Ser ut att bli en
nådig lunta
Det finns väl en del teknikaliteter att ge sig på, liksom tajming och nivåer, men riktningen är rätt och kursomläggningen monumental. Pusselbitarna i höstbudgeten faller successivt på plats, reform för reform. Och det är expansivt värre, då statens lador bågnar av ackumulerade skattekronor. De dignande ladorna beror på två saker, en sparsam politik och överbeskattning. Välgörande då, att staten nu tänker ge tillbaka lite.

I Sverige är staten solid och välkapitaliserad, medan folket sviktar under lånebörda. Samtidigt subventioneras lån medan skuld premieras. Intäktsränta beskattas hårt och kostnadsränta ger avdrag. Löneskatterna är därtill fortsatt höga, signalerandes att flit och ansträngning inte ska uppmuntras. De privatekonomiska reformer som sipprat ut hittills gör upp med detta historiska haveri. Sparande ska nu stimuleras medelst delvis skattefrihet på investeringssparkonton. Detta samtidigt som konsumentlån utan säkerhet inte längre ska ge avdrag. Kombinerat är det närmast en 360 graders gir, i rätt riktning. Lägger man också till de aviserade löneskattesänkningarna så går regeringens intentioner inte att misstolka, spara är bättre än att slösa och flit att föredra före dess motsats.

Politik är mer än bara torra budgetposter, viktigast är det samhälle som långsiktigt skapas därav. Sverige har en välbärgad stat men en skuldsatt befolkning. Och som bekant är ju den i skuld icke fri. Höstbudgeten premierar dygder som sparande och flit vilket stärker inte bara samhället på sikt, utan också dess befolkning genom ökad ekonomisk fri- och trygghet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer