Kulturkrig i bamba

Ett slagfält
Politiskt positionerande får allt större samhälleliga åverkningar. Vi drabbas av det på allt fler plan, ibland kan det vara rimligt och motiverat men oftast bara ett poserande utan vidare belägg. I takt med en tilltagande polarisering drabbas allt fler områden på alltmer dramatiska sett, i allt ifrån virusbekämpning, energiförsörjning, offentlig kultur och skolmat. Det är beklämmande då beteendet enbart tjänar politiska syften, och inte dem och det samhälle som drabbas.

Det så kallade kulturkriget rullade in i Sverige på allvar för så där något decennium sedan. I grunden handlar striden om tolkningsföreträdet, att sätta agendan och definiera rätt och fel. Rätt och fel definieras av den oftast mest högljudda gruppen, som tillfälligt vunnit tolkningsföreträdet. Kulturkriget böljar fram och tillbaka beroende på trend, mode och politiskt styre. Som i alla krig är vinnarna få och förlorarna desto fler, där vanligt folk drabbas hårt av ett fåtal dårars fanatism och övertygelse. Grönt och vegetariskt har länge varit den allenarådande normen uti den offentliga kantinen. På tveksamt kunskapsunderlag har sköra äldre och växande skolbarn tvingats på en ofta lite smaklös, närings- och energitunn grön kost. Vid kosten ovana äldre har rapporterats svälta, medan skolbarn tappat koncentrationen under eftermiddagens tuffa mattepass. Från andra sidan slagfältet stormar nu dock Sverigedemokraterna fram. I Uddevalla har SD-styret lagt fram en ny kommunal matpolicy där skolor och boenden ska servera husmanskost, med fokus på kött och fläsk. De som inte äter fläsk, det vill säga muslimer, får som tidigare nöja sig med grönt. SD-ordföranden Martin Pettersson slår fast att husmanskost är gott och enkelt, samt att där finns en samhällsuppfattning att husman är bra mat. Oaktat var man står i striden om vegetariskt eller kött, så är det uppenbart att bamba och det offentliga köket utgör slagfält i det härjande kulturkriget.

Krig är ett elände i all dess former, utan nyanser, balans och vinnare. Krig är antingen eller, med långsiktigt förödande följder. Kulturkriget i bamba är tyvärr bara ett exempel i raden på hur politiskt poserande trumfar stöd och belägg.

https://www.gp.se/nyheter/vastsverige/skolor-i-uddevalla-ska-servera-svensk-husmanskost-och-mer-kott-.3dc977ec-b753-4458-adb9-bb20476228b8

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer