Det ungerska dilemmat

Goda vänner
Ingenting tyder på att det nyligen avslutade valet i Georgien gick rätt till. Internationella valobservatörer på plats konstaterar samtliga en rad oegentligheter, inkluderande både hot och regelrätta attacker mot observatörer och väljare. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, liksom Nato slår båda fast att valet präglades av orättvisa förhållanden, påtryckningar och spänningar. Europaparlamentets valobservatörer uttrycker samtidigt djup oro över den demokratiska utvecklingen i Georgien, där senaste valet anses manifestera denna sorgliga utveckling. EU:s rådsordförande uppmanar därför den georgiska valmyndigheten att skyndsamt utreda anklagelserna.

Alltmedan EU och oberoende observatörer fördömer valprocessen och den påstådda utgången därav, var Ungerns premiärminister Viktor Orban inte sen att både gratulera ryssvänliga Georgisk dröm till segern och slå fast att valet var rättvist och demokratiskt. Och det är långt ifrån första gången som Orban går på tvärs med EU eller visar dragning åt det ryska hållet. Under Ungerns ordförandeskap för EU var Ryssland ett av de första resmålen för Orban där samvaron med Putin såg allt annat än ansträngd ut. På hemmaplan tar Orban landet alltmer i autokratisk riktning med mer eller mindre riggade val, underminering av fria medier, attacker mot människorättsorganisationer och fusk med EU-bidrag och offentliga medel. Organisationen Freedom House, som granskar demokratiutvecklingen i postkommunistiska länder, anser att Ungern upphört att vara en demokrati och betecknar landet numer som en hybridregim. EU-fördraget, vilket samtliga medlemsstater tvingande skrivit under på, slår fast att de gemensamma värdena om mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är oavvisliga och orubbliga för vardera medlemsland. Orban ställer inte upp på något av dem.

Ungern utgör ett dilemma för EU. Rimligt och rätt vore att kasta landet huvudstupa ut ur unionen men problemet är då, att Putins tentakler sannolikt bara skulle slingra sig än längre in över europeisk frihetlig och demokratisk mark.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer