Ett ljus i handelsmörkret

Skänker ljus i mörkret
För skolade ekonomer och ledande politiker i väst, har öppen och fri handel länge varit det självklara. Att till fullo nyttja varandras komparativa fördelar genom fritt utbyte av varor och tjänster över länders gränser har gjort alla rikare, och trumfat alla tidigare prövade modeller. Det fria handelsutbytet gjorde det snart uppenbart för transagerande att den enes död inte var den andres bröd utan att om brödet byttes mot något som någon annan gjorde bättre, så blev båda både rikare och såtare vänner. Dessvärre synes dessa faktum spela allt mindre roll uti vida världen, där allt fler av världens ledare smäller igen sina handelsdörrar. Mot bättre vetande, av ren dumhet eller kanske bara av populistiska skäl.

Europeisk ekonomi har gnisslat länge, sett sig frånsprungen av asiatiska tigrar och frustande amerikanska tjurar. Det är illavarslande då det faktiskt är vårt välstånd som står på spel. I detta prekära läge, med Europa trängt mellan två tilltagande fientliga stormakter i väst och öst, är det viktigare än någonsin att vi spelar våra kort rätt. Tajmingen kunde därför inte varit bättre av den nya EU-kommissionen för att presentera tidernas kanske mest omfattande frihandelsavtal, mellan EU och Mercosurländerna Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay. Avtalet kommer bland annat avskaffa en rad tullar, vilket beräknas spara europeiska exportföretag nära 4 miljarder euro om året. Till det kommer krav på ursprungsmärkning införas liksom minimikrav för djurhållning samt strikta riktlinjer på klimat- och naturområdet. Avtalet skänker förutsebarhet till företag, och knyter kontinenterna närmre varandra. Exportberoende lilla Sverige väntas dessutom bli en relativ vinnare, tacka EU för det.

EU:s ambitiösa handelsavtal med Mercosur är glädjande inte bara rent krasst ekonomiskt, utan minst lika mycket politiskt. För ett frihandelsvänligt EU är viktigare än på länge, gör världen lite säkrare, oss rikare och ger visst ljus i det annars rätt kompakta handelsmörkret.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer