Förbered på det värsta men hoppas på det bästa

Ett förhoppningsfullt nytt år
Ibland tycks det inte finnas någon hejd på eländet, emellanåt till den grad att det är lätt att resignera. Klimatkrisen accelererar, demokratier retirerar, populism och diktaturer avancerar, nya krigs- och krishärdar briserar och AI tar våra jobb. Den som varit med ett tag, eller kanske rent av kan sin historia, vet dock att det är som mörkast före gryningen och att stjärnorna lyser starkast när natten är som svartast.

2024 var på många sätt ett lumpet år, med brinnande krig inpå knutarna, härjande sudanesiska svältkatastrofer, kyliga höger- och vänsterextrema valvindar i våra tyska och franska grannländer, globala värmerekord och en för världssäkerhetsläget dyster amerikansk valutgång. Mot denna dystra fondvägg och nattsvarta tapet är det mänskligt att misströsta och inte orimligt att dra ner rullgardinen helt. Det finns därför samtidigt skäl att lämnat året därhän för att i stället bespetsa sig på det som komma skall. För värre kan det väl inte bli? Och där, på andra sidan nyårskrönet, kan trots allt en del gröna skott skönjas. Mycket talar exempelvis för en vapenvila mellan Israel och Hamas, vilken kanske skulle glänta på dörren även för en mer långsiktig lösning. I Syrien störtades nyss en mer än 50-årig tyranni, med folkmord, sadistiskt förtryck och kleptokrati på CV:et. Och tecken finns på att något gott kan gry, som i sådant fall skulle kunna spilla över även på omkringliggande krutdurk till omgivning. Enligt militärexpert Joakim Paasikivi kan kriget i Ukraina ta sitt slut under 2025, sedan Ryssland bränt sitt krut och USA likt Europa tröttnat. En del talar dessutom för att Trumps återtåg i Vita huset faktiskt, på gott eller ont, kommer snabba på en sådan utveckling. EU har vidare fått en kommission på plats, under ledning av en pålitlig och karsk ordförande i stånd att föra Europas talan i det vakuum som franska och tyska regeringskriser lämnar efter sig. På hemmaplan tror eniga experter på en ljusning för svensk konjunktur, där skattesänkningar och pensionshöjningar och andra finanspolitiska stimulanser tros höja både BNP och konsumerande svenskars humör.

Så låt oss glömma det som varit, förbereda oss på det värsta men hoppas på det bästa. Med det sagt, ett gott och förhoppningsfullt nytt år.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer