Socialdemokratisk ICA-populism

Socialdemokratiskt villebråd
Återkommande varje år rapporterar tidningarna gedigna listor över landets rikaste ICA-handlare. Guldregn över ICA-handlare, ICA-handlare drar in miljoner, så rika är ICA-handlarna kan rubrikerna lyda. Girigbukar är de allesammans och skor sig gör de dessutom på vår, livsmedelskonsumenternas, bekostnad. På liknande sätt som inom bankväsendet råder en form av oligopol inom livsmedelsbranschen, med få aktörer, låg konkurrens och därigenom potential för överpriser och övervinster. För den som vill och har behov finns därför goda skäl att ge sig på de svenska livsmedelsdrakarna, för enkla poäng och utan större motstånd.

Socialdemokraterna tycker nu att det ska införas ett tak för matpriserna, och att de politiskt ska kunna kräva sänkta priser. Skälet är att matpriserna rusat med uppåt 26 procent sedan 2021, vilket upprört och grävt djupa hål i redan bottenlösa konsumentfickor. S vill därför syna hela systemet och därigenom identifiera orimliga prishöjningar, som den offentliga motiveringen lyder. Partiet är så idogt, att man lyckats övertyga sina europeiska partivänner i EU-parlamentet att följa efter. Gnidna girigbukar hör till samhällets mindre sympatiska och är därför villebråd för den som söker fiender att hetsa stämningen mot. Fakta talar dock för att den svenska livsmedelsbranschen som helhet inte är den guldgruva som S insinuerar. Marknadsdominanten ICA redovisade exempelvis beskedliga 4,5 procent i rörelsemarginal under 2023 och endast marginellt vassare 4,8 procent året före. Marknadstvåan, Axfood, presterade något bättre med 5 respektive 5,3 procents marginal 2023 respektive 2022. Den ständige trean COOP lyckades inte ens nå svarta siffror under 2023 utan landade på usla 2,2 procents marginal, snäppet sämre än 2022-års negativa 1,25 procent. Siffrorna ger bilden av en rätt tuff bransch utan vidare marginaler i något led, för övervinsterna lär heller knappast identifieras hos bönderna. Att matpriserna rusat har flera förklaringar, dock inga relaterade till övermåttligt giriga ICA-eller COOP-handlare. Det visar aktörernas egna resultatrapporter.

En grupp välmående ICA-handlare åsido, Socialdemokraternas genomlysning av systemet lär inte hitta några vidare överdådiga vinstmarginaler. Och tills motsatsen är bevisad bör vi ta partiets matprisinitiativ för vad det är, socialdemokratisk ICA-populism.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer