Solkade varumärken

Härjar vilt
Den som någon gång ägnat sig åt marknadsföring av något slag, vet också värdet av varumärket. Ett starkt varumärke säljer sig självt och kräver därför inte några påtagligt kostsamma och resurskrävande investeringar. Varumärken är långt mycket mer än etikett och logotype utan kan de facto sägas återspegla hela verksamheten, allt den står för och erbjuder. De tar tid och möda att bygga, men betydligt mindre insats att rasera. Att måna sitt varumärke är således avgörande, för företag, individ, land som för allt annat som har med en omgivning att göra.

I januari sjönk Teslas försäljning med 60 procent i Tyskland, 63 procent i Frankrike och 44 procent här hos oss. Det finns förvisso företagsspecifika förklaringar till raset, men den enskilt viktigaste kan säkert vara knuten till bolagets ägare själv. Ingen sinnesnärvarande lär ha missat Elon Musks kaskad av utfall, infall och påhopp senaste tiden. Med sin egen sociala medieplattform X som utgångspunkt härjar han vilt, där ingen går säker. I Tyskland ger han sitt helhjärtade stöd till högernationalister i kommande val, Storbritannien bör enligt Musk hålla nyval och premiärministern buras in, medans han här i Sverige bluffar om flyktingsstatistik. På hemmaplan jobbar han febrilt på att stänga ner statsapparaten och avsluta landets biståndsarbete. Ingen torde därför förvånas när Teslas försäljning dalar och dess varumärke fläckas. Teslas anseenderas här i Europa är dessvärre en illustration av samma form av ras för företagets hemvistland USA, som nu gjort väldigt klart att oss ska man inte lita på. Att företagsledare Trump inte fattar hur han svärtar ner sitt lands varumärke i omvärlden är milt uttryckt märkligt.

Nåväl, Elon Musks och Donald Trumps eskapader kan vi inte påverka utan får göra så gott vi kan här hemma helt enkelt. Och här finns sannerligen saker att göra. Vill vi undvika samma negativa renomméutveckling som Tesla och USA måste gängbrottsligheten knäckas, integrationen fixas, elever lära sig räkna, tågen gå i tid och vårdgarantin uppfyllas. Nedsolkade varumärken har vi nog av ändå, utan Sverige i den skaran.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer