Vår tid är nu

Värt att stå upp för
För varje dag som går, för varje uttalande som görs och ny minister som utnämns blir det allt tydligare att folkvalde Donald Trump inte vill ha med omvärlden att göra. Alltmer uppenbart blir det också att han avser härska genom att söndra, koncentrera makten till sig själv och handplockade nickedockor samt att rättsstatens och mellanstatlighetens principer inte står högt i kurs. Det är allt lite kusligt, när fria världens försvarare så plötsligt gått från allierad och civiliserat närstående till avståndstagande och rent fientlig. Så tycks dock fallet vara och det får vi förhålla oss till, för Trump har amerikanarnas mandat och det lär han utöva.

Det är onekligen sorgligt när vänner plötsligt ställs emot en, allra helst när man inte riktigt förstår varför. Utan USA står vi européer ganska ensamma. Vår blotta närhet, gemensamma historia och vårt arv, i stort förenande värderingar, syn på rättsstat, klimat, frihandel och allas lika värde gör oss unika och en hel del att känna stolthet över. Att slå vakt om detta, de värden som vi håller högt och som vi under sekel kämpat för och format, kommer bli tuffare nu men än desto viktigare. En fientlig omvärld, med ryssar inpå knuten, kineser i kulisserna och amerikaner på marsch mot danska territorier torde få den allra sömnigaste européens alarmklocka att ringa. För det är mycket på spel, och skälen flera att ta kampen. Vi européer kan träta ibland, fördomarna tillåtas spira, greker te sig lata, italienare stöddiga och fransmän högfärdiga men i grunden är vi både lika och ense. Donald Trumps USA kommer sätta oss på prov, och det provet kan vi endast bestå genom att ta ödet i egna händer. Europa behöver åter bli konkurrenskraftigt, öka produktiviteten och få fart på investerarna. Försvarsanslagen kommer behöva ökas flerfalt och samflätas mer, i värn mot ökande både militära och digitala hot. Kampen för klimatet, liksom fria handeln, bör snarare skruvas upp, när omvärlden nu skruvar ner. Det lär bli både tufft och obekvämt, men garanterat mödan värt för vidmakthållandet av det europeiska och de västliga värden vi håller så högt och tillåtit oss ta alltför givna.

Det går åt helsike nu kan man tycka, eller så knyter man näven i fickan och tar sig samman. För vår, den europeiska och västliga civilisationens, tid är faktiskt nu. Att försvara det vi värderar och håller kärt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer