Början på ett lyckligt slut?

Kaparkung
När hela havet stormar gäller det att ta sig till närmsta trygga hamn, kasta ankar och vänta tills det mojnar. Hissa dock inte vit flagg, för då lär skeppet bordas, plundras och kanske rent av sänkas. För tillfället blåser det orkan på världshaven, där det gungar extra för en optimistjolle som lilla Sverige. För oss är det därför ytterligare bråttom att ta sig mot land och förtöja.

Det är kaparkung Trump som blåst till strid medelst ett bombardemang av tullsalvor, mot allt och alla, forn vän som fiende. Det är ett flerfrontskrig han öppnat, som kräver avancerad kremlologi för att eventuellt förstå sig på. Mer uppenbart är däremot att han nu nyttjar hela sin armada och sitt lands överlägsna ekonomiska styrka för att tvinga sin omgivning till underkastelse. Tullar är vapnet för att få som han vill, vad det nu råkar vara i varje enskilt fall. Att starta och föra krig för dock mycket sällan något gott med sig, då mellanmänskliga relationer och tillit tar skada och ekonomier knäcks. Börsen, som alltid är först på bollen, har övertydligt varskott om detta med tvåsiffriga ras globalt på bara ett par dagar. Tvåa på bollen synes amerikanska väljare vara, som i allt högre grad och omfattning börjat inse de ekonomiska konsekvenserna av sitt presidentval. Sist ut kan nu även delar av Trumps egna partikamrater vara, som i kongressen börjat knorra utifrån insikten att de egna delstatsväljarna kommer få lida obarmhärtigt, som civila alltid får i krig. Och ju mer vi närmar oss mellanårsval, desto angelägnare kommer detta faktum bli att beakta för den som önskar omval.

Just ni viner både vind och kulor, från en besinningslös amerikansk general. Omvärlden måste självklart ta till motvärn, men inte förhasta sig. För även om mellanårsvalen nästa år kan te sig oceaner bort så börjar rustningen så smått redan nu. Och en sådan kan mycket väl sluta i myteri på Trumps republikanska skuta. Låt oss därför hålla i och hålla ut, för möjligen har vi just sett början på ett trots allt lyckligt slut.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer