Smaklös nostalgi på S meny

Smaklösa
Opinionssiffrorna talar för maktskifte nästa år, med stabilt rödgrönt övertag och en socialdemokrati i högform. Det är således med vind i seglen som S-delegaterna seglar in till partiets kongress nu i vår. Väl där ska partiets politik och visioner stakas ut, för tid ända in på 2030-talet. Då utkomsten av kongressförhandlingarna mycket väl kan bli politik redan efter nästa val, finns skäl att titta närmare på de idéer och förslag som kommer dryftas där.

En röd tråd genom floran av tankar och idéer tycks vara viljan att återuppväcka höger-vänsterkonflikten, att polarisera mot den höger som nu rattar skutan. Det största Stockholmsdistriktet tar avstamp i det sjunkande skattetrycket, som man anser alldeles för lätt. Skatten bör därför höjas med mellan 100 - 140 miljarder, där såväl återinförd förmögenhetsskatt, höjd ISK-skatt och skatten på fåmansbolagsägare bör övervägas. Därtill bör såväl ROT-, RUT som jobbskatteavdragen ses över, som enligt huvudstadsdistriktet kostar staten alldeles för mycket. Utöver det anser S-ledningen att statens roll inom näringslivet ska öka, medelst statliga aktieövertagande inom branscher av förment strategisk betydelse, likt bolag som Northvolt. Stopp för välfärdsvinster är heller inte nog för att göra upp med marknadsmisslyckandet, varför S-toppen helt vill avskaffa etableringsrätten inom välfärdssektorn.

S-kongressens agenda doftar dåtid, när statens bekanta men ack så unkna filt låg tung över landet. När nit och sparande straffades hårt, valfriheten var obefintlig och statens tentakler obehagligt långa. När kongressledamöterna väl kokat soppan klart, verkar intet annat än smaklös nostalgi erbjudas på S meny.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer