Ett lyckligt folk

Mer sånt
Lycka kan te sig diffust, subjektivt och ogreppbart. Att då försöka skatta lycka kan tyckas lönlöst. Den som däremot lyckas, kan ha funnit livets heliga graal. Institute for quality of life har gjort ett ambitiöst försök att mäta just lycka, i sin Happy City index-mätning.

Indexet bygger på sex delindex, indelade efter medborgare och medborgerliga rättigheter, styrning, miljö, ekonomi, hälsa och mobilitet. Höga värden på dessa punkter innebär enligt institutet en lycklig befolkning, med tillgång till och levandes i en miljö för ett meningsfullt, friskt, tryggt och både själsligt och bokstavligt rikt liv. Den politiker som bäst förmår bocka av dessa punkter lär därför belönas, både av väljare och i form av ett generellt välmående samhälle. Vad som då, enligt Institute for quality of life, bringar lycka är teman som goda och jämlika utbildningsmöjligheter, ett inkluderande samhällsklimat, goda och trygga bostadsförhållanden, ett rikt kulturellt utbud, tillgång till grön- och rekreationsområden, ren luft, tillfredsställande ekonomisk standard, god hälsa genom hela livet, fungerande och tillgänglig kollektivtrafik. Bland annat. Dessa teman borde egentligen vara alla politikers måttstock, för i grunden är det ändå det demokratiska samhällets ultimata uppgift, att skapa ett fungerande samhälle med välmående invånare. Uppenbarligen är det dock många beslutsfattare som missat, inte bara Institute for quality of life’s rapporter, utan även sitt uppdrag i övrigt. När parkområden blir parkeringar, bilar tillåts skita ner stadskärnorna, skolor missar sitt kompensatoriska uppdrag, barnfetman och diabetes typ 2 får breda ut sig och inkludering blivit ett skällsord, går det på tvärs med det vi vet om lycka. Politik i denna riktning gör således ingen glad.

Människan är i grunden ganska okomplicerad med basala behov som, väl tillfredsställda, får oss att må rätt så bra. Politiker med annat än sitt eget bästa för ögonen bör alla ha ett ex av Institute for quality of life’s Happy City-index rapport på sina beslutsbord. Om det nu är ett lyckligt folk som är deras mål.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer