Politik är viktigare än att skapa content

Utan content
Mat måste vi alla ha, varför frågor därom berör. I takt med de senaste årens rusande priser har matprisinflationen kommit att debatteras hårt. Det är naturligt, eftersom matkassen inte går att välja bort såsom exempelvis semesterresan eller nya gardiner. Matpriserna angår, då alla har en relation därtill.

Mot bakgrund av dess aktualitet och allmänintresse väcker frågan också politikernas engagemang, då där finns lätta poäng att ta och lågt hängande frukter att plocka. Tydligast på folkets och matkonsumentens sida vill Vänsterns Nooshi Dadgostar och Socialdemokraternas Magdalena Andersson stå, som lanserat krympflationsbegreppet på bred front. Begreppet innebär att förpackningar krymps i smyg utan att priset minskar, vilket får oss att omedvetet betala mer för mindre. Säkert mot bakgrund av politikernas övertygande retorik, lyftes frågan upp av SvT:s Aktuellt den 3 juni där Dadgostars och Anderssons påståenden och exempel skärskådades och sanningshalten bedömdes. Ett av exemplen som granskades och som V lyft fram gäller priset och utvecklingen av Bregottpaket, där partiet menar att tillverkaren Arla i smyg minskat paketet men behållit priset. Partiet söker härigenom visa på folklighet, genom att ta ställning för den lilla konsumenten mot storkapitalisten Arla. Problemet med det liksom, visade det sig, de flesta av Dadgostars och Anderssons exempel är att de inte stöder tesen om krympflation. Prishöjningen av smör förklaras av de allmänt högre mejeripriserna, inte av svällande Arlamarginaler. Faktum är att det saknas stöd för någon utbredd krympflation överhuvudtaget, där vare sig Statistiska Centralbyrån eller någon annan funnit bevis. När Vänsterns kommunikationschef konfronteras om saken ser hon närmast oförstående ut och konstaterar bara att de använt sig av de uppgifter som funnits i nyhetsmedier och försökt göra content av det. Om detta content sedan var sant eller ej verkar hon inte funderat över, eller brytt sig om.

Det förhåller sig nu så, att Dadgostar, Andersson och övriga förtroendevalda är de yttersta beslutsfattarna i landet. De har därmed en uppgift vidare mycket viktigare än att skapa content.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer