Pengar är inte allt, tack och lov

Dålig statusmarkör
I ett alltmer självupptaget och materialistiskt tidevarv, översköljt av dolda och illa dolda reklambudskap, förleds man lätt att tro att det är pengar och prylar som ger status. För vem, ung som gammal, kan förväntas bortse från den idealbild av lycka och framgång som influerare, bloggare, youtubers och gammelmedia målar upp för oss? Prylar går dessutom att köpa för pengar, till skillnad från komplexa ting som lycka och status, vilka kräver själslig insikt och omgivningens uppskattning. Prylar och materiella ting hade således varit en enklare väg framåt, om det varit så lätt. Dock samtidigt betydligt torftigare och, för samhället som helhet, tämligen förödande.

GP:s undersökning om vad göteborgare anser ger status är mot nämnda bakgrund glädjande. Ganska få, klart färre än en femtedel, anser att det är pengar, än färre en hög lön och försvinnande få en dyr bil. Snarare än pengar, prylar och bra betalt är det mer mjuka värden göteborgarna lyfter fram som statusbringande. Högst status har den som anses vara en god medmänniska, som är omtänksam, hjälpsam och står för starka moraliska värderingar. Detta anser en överväldigande majoritet medan människors möjlighet att bestämma över sin tid, en hög ut- och allmänbildning följer på plats två, tre och fyra i statustrappan. Tidigare mätningar ger liknande svar och är något vi svenskar ska vara glada över och omhulda. Motsatsen till omtänksamhet, hjälpsamhet och goda värderingar, det vill säga egoism, empatilöshet och omoral, är nämligen också alternativ vilket inte minst många rättslösa diktaturer kännetecknas av. Sådana länder föder fuskande egoister som värnar sitt och sina närmaste, före samhället och det allmänna. Tilliten i sådana samhällen är låg och staten varderas fiende. Här är var och en sig själv närmast, vilket vare sig bygger individ eller samhälle starkt.

Pengar är viktigt, för ett tryggt uppehälle, men tack och lov inte allt. Och den dagen vi svenskar anser det, är det på tillit byggda Välfärdssverige sannolikt redan ett minne blott.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer