Bit i det sura äpplet liberaler

Inget val
I dagarna var det 11 år sedan Alliansen förlorade makten. Med minsta möjliga marginal, ynka 0,3 procent, segrade den rödgröna sidan och Stefan Löfven fick förtroende att bilda regering. Föregående åtta år av borgerligt styre hade präglats av bred politisk samsyn, relativ stabilitet samt, åtminstone under de första fyra åren, högt reformtempo. Regeringskriserna lös med sin frånvaro och den svenska skutan navigerades stabilt och framåt. Kontrasten mot de efterföljande åtta åren var i så måtto monumental där regeringskriserna snarare avlöste varandra samt inkluderade oheliga decemberöverenskommelser, januariavtal, misstroendebortröstningar liksom förlorade budgetomröstningar. Det var åtta förlorade år för Sverige, utan ledning och riktning. Dessvärre riskerar vi att hamna där snart igen, om valvindarna blåser fel och om Liberalerna går vilse.

Riksdagens minsting, Liberalerna, står inför en existentiell kris. Naturligtvis till del på grund av sitt usla opinionsstöd, men kanske än mer mot bakgrund av den smärtsamt infekterade regeringsfrågan. Sverigedemokraternas vara eller inte vara i en potentiell framtida regering skaver, så till den grad att partiet riskerar spricka. Frågan lär bli allt annat överskuggandes vid höstens landsmöte där två tydligt utmejslade falanger kommer göra upp, de liberalt rättstrogna och de mer pragmatiska. Att relationen till SD ställer till det är logiskt, då liberalism är SD:s nostalgiskt navelskådande nationalisms raka motsats. Att det liberala motståndet till att släppa in SD i Rosenbads exekutiva rum är stort är så sett sunt. Problemet för L är dock bara att de sannolikt inte har något val, eller kan unna sig någon ideologisk dogmatism. Röstar Liberalerna nej till djupare SD-samarbete lär moderata stödröster utebli, partiet ramla ur riksdagen och därmed sannolikt nästa regeringskris vara ett faktum.

Tycka vad man vill om innehållet i Tidöregerings politik, så har den i vart fall fått igenom den politik som folket röstade för, hållit sams och reformerat Sverige. Liberalerna har därför egentligen bara att bita i det sura äpplet, om man nu vill vara kvar i riksdagen och inte bidra till ytterligare regeringskriser och svenska parlamentariska oår.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer