Klart man ska bete sig, liberaler

Beter sig?

Liberalerna samlar sig snart för det sista, och för partiet ganska ödesmättade, landsmötet inför nästa års val. Här ska partiets politik stötas och blötas och någon form av konsensus sökas, som partiet sedan ska möta väljarna med. Rubriken för landsmötet, liksom parollen för partiet i stort, lyder i år ”bilda dig, bete dig, bry dig”. Stavelsen är tänkt att utgöra själva ramen för partiets politik och för det samhälle partiet vill sträva mot. Typiskt nog för Liberalerna lyckas man dock inte ens enas kring detta, där begreppet att bete sig väcker känslor och sår split.

I motioner till landsmötet vänder sig medlemmar mot termen som dessa menar kan väcka associationer till ett moraliskt mästrande, snarare än framtidshopp. Det är talande, inte bara för Liberalerna, utan för samhället i stort att moral och etik är känslofullt. Som katter runt het gröt tassar vi svenskar runt dessa lydelser då det sista vi vill, och vågar, är att yppa vad som är rätt och fel. Och än värre är att påtala fel hos någon annan. Detta trots att en övervägande majoritet av oss innerst inne vet vad som både är rätt och fel, och hur man egentligen bör bete sig mot andra. Detta tassande är olyckligt, då behovet av tydlighet från samhälle, stat och auktoriteter sällan varit nödvändigare. För därute förråas diskussionsklimatet, samhällsansvaret drygas ut, busarna styr i klassrummen och fusk breder ut sig. Beteenden och fenomen som demoraliserar och devalverar det samhälle som vi utgör och alla har ett ansvar för.

Det finns fog, inte minst från beslutsfattarhåll, att både understryka vikten av och sträva mot ett samhälle där vi bemöter varandra väl, med respekt och omsorg. Det är därför bra om Liberalerna vågar doppa tårna i den heta grytan, sjudandes av moral, etik och allmänt hyfs.