Brexit – en fallstudie i frihandels lov

Ett dåligt drag
Ganska mycket går fel med världshandeln just nu. Handelskonflikterna tornar upp sig och tonläget blir allt aggressivare, där de multinationella företagen sedan inte är sena att svara på den tilltagande osäkerheten genom att raskt och effektivt lägga om sina varuförsörjningskedjor. Regionalisering och deglobalisering har blivit trend, påskyndad av den amerikanska administrationen och ivrigt påhejad av den växande skaran populistiska nationalister runtom. Utvecklingen är olycklig för världsekonomin i allmänhet och för små exportberoende länder som Sverige i synnerhet. Varför utvecklingen är olycklig visar britternas Brexit med all önskvärd tydlighet.

Det oberoende brittiska institutet Office for Budget Responsibility eller OBR, med ansvar för att tillhandahålla oberoende analyser av den brittiska ekonomin, uppskattar kostnaderna för Brexit till motsvarande mellan 180 och 240 miljarder pund hittills eller motsvarande 6 till 8 procent per capita. OBR:s senaste rapport kommer samtidigt som finansminister Rachel Reeves förbereder nästa års budget, som inte lär bli särskilt munter. Sannolikt är att hon då kommer peka ut Brexit som den enskilda syndabocken till landets usla ekonomiska finanser, sänkta tillväxtprognoser och undermåliga produktivitetstillväxt. Detta heller inte utan fog då OBR-rapporten beräknar produktivitetspåverkan av Brexit till negativa 3 till 4 procent årligen på grund av pressade investeringar och vikande sysselsättning. Utan Brexit beräknas BNP ha varit 6 procent högre i år, vilket inneburit motsvarande 60 miljarder mer i pund för finansministern att investera med och bygga välfärd av. Även beaktat de handelsavtal som britterna faktiskt fått till beräknas BNP-gapet jämfört med Brexit förutan till mellan 6 och 8 procent under 2025. OBR-rapporten sammanfattar Brexit med orden ökad osäkerheten, dämpade investeringar, pressad efterfrågan, försvagad sysselsättning och sänkt produktivitet.

Brexit är en fallstudie i vikten av fri och öppen handel. Låt oss dra lärdom av denna studie, och inte låta oss lockas med i de populistiska nationalisternas falska men förrädiska locktoner.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer