Inte lätt men rätt att vara liberal

Utrotningshot art
Att vara liberal är att inte kunna bestämma sig brukar det skämtsamt heta. Att så är fallet är dock inte bara ett skämt, vilket partiets nyss avklarade landsmöte visade prov på. Den opinionsmässiga lillputtens delegater åkte till landsmötesdagarna i Karlstad med inte mindre än tre alternativ att ta ställning till i den för partiet trots allt kritiska regeringsfrågan. Ja till SD, nej till SD eller nja till SD, där till slut partistyrelsens icke-valslinje vann gehör. SD-frågan har nu stötts och blötts i partiet under nära nog decenniet och är ett illustrativt exempel på hur svårt det tycks vara att vara liberal.

Kanske kan Liberalernas tvehågsenhet i regeringsfrågan spåras till liberala väljares generellt höga toleransnivå gentemot andras åsikter, tankar och idéer. Forskning vid Tekniska universitet i Dresden gällande polarisering i länder visar nämligen just det, att Liberalernas väljare är minst känslomässiga och mest toleranta gentemot andra politisk åsikter. Liberala väljare är oftast välutbildade akademiker, typ allmänbildade och resonerande samhällskunskapslärare. En grupp väljare som ser fler nyanser än två och lätt resonerar bort sig i en djungel av å ena och å andra sidan. Kanske, eller rent av sannolikt, är det därför som man sällan får nåt rakt svar ur en liberal utan en föregående lång och intrikat argumentation. Att tvåprocentspartiet inte kan bestämma sig om SD är mot den bakgrunden inte konstigt, för frågan skaver verkligen och går för en liberal att resonera till leda om. Tolerans är samtidigt generellt alltmer av en bristvara, vilket Dresdenforskarnas studie pekar på. Detta i sin tur ökar polariseringen, förpestar diskussionsklimatet och hotar i förlängningen faktiskt hela den demokratiska apparaturen.

Tolerans är i grunden något fint och närmast en förutsättning för en civilisation. Sådan kräver dock såväl vidsynthet, tålamod som eftertanke. Vilket är rätt så krävande. Så sett är liberalernas velande de facto något positivt. För det är banne mig inte lätt att vara liberal, en tröst då att det åtminstone är rätt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer