Pensionen är ingen valfråga politiker

Håll tassarna borta, politiker
Allt fler blir allt äldre och allt färre kommer behöva försörja allt fler. Detta demografiska faktum ställer höga krav på pensionssystemet, liksom på de politiker som i slutändan har att förfoga över det. För i takt med åldrandet växer naturligen väljargruppen pensionärer, som såväl syns, hörs som går till valurnorna. Ansvarsfulla politiker kommer därför behöva stå emot denna växande grupps tilltagande krav på fler och generösare förmåner och inte falla till föga, ner i den populistiska fallgropen.

Så sent som under förra mandatperioden var Socialdemokraterna ute i de pensionspolitiska tassemarkerna när man bland annat höjde garantipensionen, införde pensionstillägg samt en så kallad trygghetspension. Allt detta vid sidan om den partigränsöverskridande Pensionsgruppen, och ivrigt påhejade av LO och det S-anstrukna PRO-kollektivet. Att blanda in pensionen i valrörelsen, och lova runt, är att leka med elden. Se bara på Frankrike och president Macrons regeringsvåndar just på grund av en ohanterad och infekterad pensionsfråga. I stället för att vidlyftigt lova runt bör redbara svenska politiker lyfta fram det faktum att Sveriges pensionssystem är världens sjätte bästa, mest robusta och hållbara. Detta enligt konsultbolaget Mercers årliga ranking av bland annat stabilitet, tillräcklighet samt förtroende för systemet. Bara sedan förra året har Sverige dessutom hoppat upp fyra pinnhål i rankingen och är därmed bäst i Norden. Åtskilliga länder dignar redan idag under pensionsskulder som yngre förr eller senare kommer behöva betala av, med garanterad generationsosämja och samhällsoro som följd. Sverige har däremot krattat väl, tack vare ansvarstagande och, hittills, tämligen eniga politiker.

Starka krafter, inte minst kolossen LO och en allt större och röststarkare grupp av äldre, driver på för allt förmånliga pensioner. Men fall inte till föga politiker, för så mycket bättre pensionssystem än så här kan vi kanske inte få.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer