Världens mest jämställda land

Kan slå sig för bröstet
Som allmänt samhällsengagerad svensk och mediekonsument får man lätt intrycket av att ojämställdheten frodas i landet. Årligen presenteras mätningar om börsbolagens gubbiga ledningsgrupper, kvinnors bristande aktie- och sparintresse, eftersatta löneutveckling och ojämställdheten mellan hemmets alla väggar. Feministrörelsen är stark och inflytelserik inom många av samhällets sfärer, ofta rent av dominant. Allt detta är bra, för så länge ojämställdhet består finns jobb att göra. Samtidigt, vilket EU:s årliga jämställdhetsindex åter visar, är Sverige mest jämställt i EU och därmed sannolikt i hela världen. Något vi också borde lyfta.

EU har sedan år 2010 mätt och jämfört EU-ländernas jämställdhetsarbete utifrån sju huvudsakliga teman; arbete, pengar, utbildning, tid, inflytande, hälsa och våld. Sverige toppar alltså indexet i år, likt alla andra tidigare år. Inom undergrupperna arbete och inflytande toppar vi listan, intar en meriterande andraplats på temat hälsa samt en hedrande bronsplats inom undergruppen våld. Sämst presterar vi i fråga om utbildning och tid, med placeringar långt under EU-snittet. Kvinnors obetalda övertidsarbete i hemmet förklarar bottenplaceringen vad gäller tid. Inom området utbildning slås förvisso fast att kvinnor i större grad tar eftergymnasiala examina men att det framförallt är i utbildningar till typiskt sett lågavlönade yrken, vilket ger låga indexpoäng. Men oaktat nämnda solfläckar, befäster sig Sverige objektivt som världens kanske mest jämställda land. Detta tillsammans med våra Nordengrannar Danmark på tredje och Finland på sjunde plats.

Zoomar vi ut utanför landets gränser, vilket vi navelskådare borde göra oftare, är Sverige alltså jämställt. Sannolikt mest jämställd i världen. Den vetskapen bör vi ha med oss och betänka, i vår strävan mot ytterligare jämbördighet.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer