Svenska kronan bättre riktkarl än Magdalena Andersson

Oseriöst och fånigt
Allt elände är regeringens fel. Svenska folkets plånböcker har blivit tunnare efter den kostnadskris som regeringen förorsakat, samtidigt som brottsligheten fått breda ut sig. Kontraktsmord och sprängningar mot betalning har blivit vardag och matkassan kommit att äta upp alltmer av hushållskassan, på grund av regeringens valhänthet. Detta enligt S-trojkan Magdalena Andersson, Mikael Damberg och rättspolitiskt ansvarige Teresa Carvalho vid deras presskonferens om partiets plattform inför höstens val.

Det låter på Andersson och övriga som att omvärlden inte existerar, eller att hon faktiskt själv styrde landet för endast drygt tre år sedan. Det är oseriöst och rätt fånigt att blunda för ukrainakrig, den globalt härjande inflationsbrasan och Donald Trumps lynniga sinne. Eller för de faktum att det både sköts och sprängdes ännu mer i landet när Andersson senaste bestämde, eller att inflationen faktiskt var närmare fyra gånger så hög på hennes tid. Socialdemokraternas betyg på regeringen är därför av begränsad relevans, för den som önskar komma sanningen något närmare på spåret. Intressantare då, och som en klart objektivare metod att värdera regeringsinsatsen utifrån, är att följa den svenska kronans utveckling. Så sett har regeringen utan tvekan lyckats bra. På ett års sikt har kronan nämligen stärkts med 10 procent i handelsvägda termer och en dollar blivit hela två kronor billigare. Prognoser pekar därtill på ytterligare förstärkning, där den amerikanska valutan snart kan bli så billig som 8,50 kronor för en dollar. Nu vacklar förtroendet för dollarn förvisso men som främsta skäl till kronans globala styrka anges den ramstarka ekonomin, med låg statsskuld och goda tillväxtutsikter, samt också den politiska stabilitet som sittande regeringen borgar för. Sådan stabilitet samt institutionsstyrka sänker riskpremien i landet, vilket får investerare och utländskt kapital att strömma till.

Magdalena Andersson och S går givetvis ut hårt inför stundande valhöst, inte minst mot det politiska motståndet. Men som utvärderare av regeringsinsatsen ger de begränsad vägledning, då är kronsuccén en bättre riktkarl.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer