Vd-löner – i allra högsta grad en ESG-fråga

Löjligt rik

Med återkommande intervall presenterar LO rapporten Makteliten, i vilken inkomstskillnaderna mellan en vd och en industriarbetare jämförs. Mönstret i rapporterna är tydligt, där skillnaden vidgas för varje år som beräkningen görs. Utvecklingen har dessutom accelererat under senare år, där årets lönegap är på ett historiskt djup. Inkomster från sidouppdrag och kapital inkluderat motsvarar nu en vd:s inkomster 77 industriarbetares, att jämföra med 9,1 industriarbetarlöner år 1980.

Rapportresultatet får som vanligt LO att se rött, som i kommentarer kallar utfallet rent skamlöst. LO-ordföranden Johan Lindholm menar där att näringslivet självt måste agera och att styrelser samt lönekommittéer måste ta sitt ansvar i att hålla vd-lönerna i schack. Det är svårt att inte hålla med, för ingen människa behöver sådana mängder pengar som det ofta handlar om samtidigt som de allt orimligare inkomstklyftorna knappast är samhället till gagn. De vidgade ersättningsgapen minskar lojaliteter mellan folk och decimerar sammanhållningen i samhället. Utvecklingen är således olycklig men också svår att stävja. Till skillnad från industriarbetarnas, är direktörers arbetsmarknad global liksom jobberbjudandena och konkurrensen om de främsta. Därför är styrelser och lönekommittéer rätt så bakbundna, i den globala vd-konkurrensen. Att leda ett publikt bolag idag handlar dock inte enbart om kortsiktig vinstmaximering, utan långsiktigt om att agera som en välrenommerad samhällsaktör. En sådan tar ansvar för miljö, arbetsvillkor, jämställdhet och mänskliga rättigheter samt strävar efter en etisk styrning av bolaget. Dessa begrepp och definitioner paketeras väl i akronymen ESG. Att betala vd 77 gånger mer än övriga på golvet är i sammanhanget etiskt tveksamt och borde hissa varningsflagg hos varje seriös investerare.

Att folk är glada i pengar och oftast vill ha mer är mänskligt, men när nivåerna når de astronomiska höjder som i dessa fall blir det inte bara löjligt utan faktiskt samhällsskadligt. Skenande vd-löner är därför i allra högsta grad en ESG-fråga, som ansvarsfulla investerare rimligen borde beakta mer i sina investeringskalkyler.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sansa tonen för demokratins skull

Bild
I skottlinjen Regeringen har på ett flertal områden blottat sig, för kritik från den som vill och den som har intresse av det. Ju närmare valet desto angelägnare att hitta skottlägen att prickskjuta mot regeringspolitiken. Detta är naturligtvis inget nytt eller konstigt i sig, partipolitisk träta ligger i demokratins natur. Det fråntar dock inte politikerna, våra yttersta företrädare för demokratin, deras ansvar att hålla sig till sanningen och det i saklig ton. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari var senast i raden av regeringsföreträdare att hamna i oppositionens skottlinje, sedan hon backat från Sveriges rätt orimliga självpåtagna utsläppsmål inom transportsektorn. I stället för ett närmast omöjligt mål föreslog hon en realistiskt genomförbar elektrifieringsplan som faktiskt kan fungera. Men trots att alla oppositionspartier, utom möjligen MP som helst inte vill ha några vägtransporter alls, inser det omöjliga med målen kunde de inte låta bli att kölhala ministern fö...
Läs mer

Om folkets välstånd

Bild
Dammig, men ack så relavant Prismekanismen och vinstmotivet gör att människor frivilligt söker sig till de verksamheter som skapar mest värde för andra. Det betyder att staten inte kan styra ekonomin bättre än miljontals aktörer med lokal kunskap. Företag och produktion finns för att skapa varor och tjänster, och om någon annan gör det bättre blir vi rikare om dessa vinner i konkurrensen. Allt detta, och väldigt mycket mer, slog den skotske moralfilosofen Adam Smith fast redan år 1776. Hans idéer, och deras realpolitiska implikationer, har sedan dess gjort världen tusenfalt rikare än den värld som föregick den. I dessa tidevarv, där protektionismens och merkantilismens vindar blåser snålt, har Smiths klokskaper uppenbart fallit i glömska. Filosofen vänder sig garanterat i sin grav när världens främsta marknadsekonomi ivrigt reser tullmurar, den näst största ekonomin strör pengar på inhemska subventioner utifrån femårsplaner och där europeiska och svenska politiker samt riksbankschefe...
Läs mer

Fulla lador och solida finanser

Bild
Balanserad Allt fler länder börjar närma sig kritiska nivåer, där upplåningskostnaderna blir allt tyngre ok för dem att bära. Länge levde många gott på låga räntor och stabila kreditbetyg, som höll lånekostnaderna i schack och möjliggjorde än vidlyftigare finanspolitik. Som bekant är det dock när tidvattnet drar sig undan som det uppenbaras vem som badat naken. Näck i denna kontext har de varit som konsekvent underbalanserat budgeten, haft låg tillväxt, politisk turbulens eller rent av alltihop. Nu råder ebb och vi kan syna badgästernas eventuella mundering. Rika länder som Frankrike, Finland, Belgien och Tyskland dignar alla under skuldbördor väl över Maastrichkravens högstanivå om 60 procents skuld av BNP. EU-skulden i snitt uppgick vid utgången av 2025 till 81,7 procent och är konstant tilltagande, i takt med länders konsekventa offentliga underfinansiering. I världens största ekonomi, den amerikanska, skenar såväl skulder, räntekostnader som de löpande underskotten. Landet betala...
Läs mer